Browsed by
Kategori: Tankar och Åsikter

Att inge ett lugn

Att inge ett lugn

Jag har två väldigt “okomplicerade” barn. De är oftast glada, sover hela nätterna, lyssnar på mig och uppför sig bra både hemma och utanför hemmet.

Jag tror att omgivningen påverkar barn väldigt mycket. Visst, alla är olika och en del barn är såklart mer oroliga, mer skrikiga, mer vakna än andra men jag tror en stor faktor av hur barn beter sig är deras omgivning och hur deras vardag ser ut.

Vi har alltid rest mycket, både kortare resor bara någon natt här och var men också längre resor där vi borta i flera, flera veckor. Oftast spenderar vi då våra resor på stressiga tävlingsplatser med mycket ljud, liv, och rörelse. Ingen avkopplande miljö för små barn men ändå har både Alex och Eli (än så länge) skött detta väldigt bra.

Jag tänker mycket på hur jag agerar runt barnen. Jag försöker alltid vara ett lugn och en trygghet. Jag finns alltid där även fast jag inte passar varenda steg. Jag är väldigt noga med att ge mina barn frihet och space, jag vill att de ska kunna somna själva, åka i bilsätet själva, somna i vagnen själva, leka själva, och vara väldigt självständiga. Samtidigt som jag vill att de ska veta att jag alltid finns där om de behöver mig.

Missförstå mig inte nu, det låter kanske som att jag inte ger dem någon närhet alls men det är såklart inte sant. Älskar att gosa med mina små barn och det är det enda jag gör när jag har tid över. Gosar och leker. Busar och lär dem nya saker.

Men jag kan ärligt säga att jag tror att jag påverkar mina barn till att bli starka, självständiga individer som är trygga i sig själva och litar på sig själva, just för att jag agerar väldigt lugn och tryggt runt dem. Jag vill inte stressa i onödan runt dem, vill inte brusa upp och vill inte bli irriterad. För det leder ändå inte till något gott. Jag är väldigt konsekvent och tydlig och Alex vet exakt vad jag förväntar mig av honom (Eli är ju lite för liten för det ännu). Om barnen vet vad som förväntas av dem är de ju tryggare i situationer. De behöver inte ständigt undra om de gör rätt eller fel utan de agerar rätt på ett naturligt sätt.

 

 

Äta vegetariskt!!

Äta vegetariskt!!

Jag och Ivo har gjort en deal. Hemma kommer vi nu framöver endast äta vegetariskt.
Jag har alltid varit väldigt intresserad av vegetarisk och vegansk mat och har alltid tänkt att jag någongång kommer bli vegan. Varför det inte hänt ännu är väl mest på grund av lathet och egoism. Lathet för att jag måste lära om och tänka utanför min box när det kommer till mat. Egoism för att jag ju gillar smaken av köttprodukter. MEN, i grund och botten vill jag inte äta djur och inget som kommer från djur.

Så nu startar vi såhär. I min väg mot ett djurfritt ätande. Alltså lagar vi bara vegetariskt (eller veganskt såklart) hemma nu. När vi äter ute/i stallet/hos någon annan får vi dock äta precis vad vi känner för.

Vår middag igår blev pasta, tomat, mozzarella, ruccola och kidneybönor blandat med pesto. Jag toppade senare också med basilika och valnötter. Väldigt gott och väldigt enkelt.

 

Och en liten lat frukost imorse, mackor med philadelphia, avokado, salt och peppar. Lite av en favorit faktiskt.

Har ni något gott vegetariskt/veganskt recept ni brukar äta? Dela gärna med er!
(Ni kan kommentera genom att klicka på inläggens rubriker!)

Så otroligt jävla mörkrädd

Så otroligt jävla mörkrädd

Jag är mörkrädd. Så jäkla mörkrädd. Tror nog nästan att jag skulle kunna säga att det är en för stor känsla för att vara en “normal” känsla. Så fort det blir mörkt blir jag rädd. Jag blir rädd för alla dessa skräckfilms-scener som finns i typ varenda film som inte är kärlekskomedi.

Jag tror det kommer från mina tidiga tonår. Jag var ganska mesig av mig då. Eller inte mesig kanske men jag trivdes ganska bra i min lilla comfort zone. Men, som många andra, så ville jag ju verka tuffare än jag var inför mina kompisar. Det anordnades ofta “skräckfilmsmaraton” på helgerna där skräckfilmer avlöste varandra hela nätterna.

Jag tror helt ärligt jag blev rädd då. Just för att jag inte var redo och mogen som person att utsätta mig för något jag inte gillade vid den tidpunkten i mitt liv. Det sitter i än idag. Och det blir bara värre och värre. Jag kan inte se något “otäckt” på TV längre. Beck, som många tycker är spännande och bra, ligger jag och skakar till. Actionfilmer är inget för mig, inga zombieserier, inget pangpang – inget som är det minsta läskigt klarar jag av.

Nu blir jag rädd för allt i min omgivning när det är mörkt. Jag tänker värsta tänkbara scenario som kan hända av varenda liten situation. Typ som att den som just nu går ner för trapporna i trappuppgången ska bryta upp min dörr och gå loss a la motorsågsmassakern här i lägenheten. Jag tror zombies ska visa sig i varenda fönster eller någon blodig varelse i spegeln när jag går förbi. Typ så. Kan inte ens dra för draperiet i duschen utan att tro att någon står på andra sidan.

Hemskt är det tycker jag. Och jag vet inte hur jag ska kunna jobba bort det? Är detta normalt? Känner fler såhär? Någon som har något bra tips hur jag kan tänka eller vad jag kan göra?