Rädd för barn nummer två

Rädd för barn nummer två

I två och ett halvt år hade Alex varit hela min värld, den viktigaste och den jag prioriterat först i alla lägen, alltid. Sedan blev jag gravid igen och jag var så nervös. Jag älskade ju Alex mer än jag någonsin kan älska någonting annat – hur skulle det då bli med ett syskon? Jag ville ju inte dela kärleken med någon annan. Jag ville ju inte älska Alex mindre bara för att jag var tvungen att dela upp mina känslor mellan mina två barn.

Det var verkligen jobbiga känslor jag hade i början av graviditeten, för jag förstod inte hur jag skulle kunna tycka om ett till barn så mycket som jag tyckte om Alex och jag tyckte redan synd om barn nummer 2 att alltid komma i skymundan.

Sedan föddes Eli och det tog inte många minuter innan jag förstod att man kan älska ett till barn precis lika mycket som sitt första. Att man kan dubblera den där “går inte att älska mer-känslan”. Om jag trodde jag skulle sprängas av kärlek förut är det ingenting mot vad jag känner idag. Mina två barn är det bästa som finns, det bästa jag har och jag kan göra precis vad som helst för att dom ska ha det så bra som det bara går.

Jag tror att detta är en ganska vanlig känsla. Nu när jag tänker tillbaka så känns min reaktion och mina tankar väldigt naturliga. Det är ju en stor förändring i vardagen att få barn och jag tror det är vanligt att man blir lite nervös och undrande hur allt kommer bli. Två barn känns dock alldeles lagom för mig och jag är väldigt tacksam för mina två små underbara barn!

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *