Det känsliga ämnet amning

Det känsliga ämnet amning

Jag har ammat båda mina barn. Alex ammades flera gånger om dagen tills han var ca 6 månader och en gång endast på natten ungefär en månad till efter det. Det var han som valde att sluta.

Eli har helammat fram tills för en vecka sedan då jag började min antibiotikakur. Igår började vi amma igen efter uppehållet och det har fungerat bra.

Jag har aldrig varit bekväm med att amma. Alltid tyckt det varit jobbigt. En svår känsla att beskriva men jag känner mig väldigt obekväm inombords, nästan som en ångestklump. Men jag har ändå ammat på, för att bröstmjölk är bäst och för att ge mina barn närhet. Jag är väldigt obekväm med att amma offentligt och det har alltid blivit massor av planerande med maten då jag ofta är på språng och nästan aldrig är hemma.

Min plan med Eli nu är att amma när lugnet finns men är vi ute och far kan jag lika gärna ge henne ersättning – nu är hon ju van vid både och. Det känns som en stor lättnad. Denna antibiotikakur har fått mig att svälja stoltheten om att helamma och faktiskt anpassa lite efter situation och mitt mående också. Det tror jag kommer göra allt tusen gånger bättre för mig. Då blir inte amningen och matandet ett oros- och ångestmoment utan jag kan amma när jag känner mig tillräckligt bekväm annars ger jag bara mat ur flaskan.

Hur känner ni kring amning? Mysigt eller mest besvärligt?

2 thoughts on “Det känsliga ämnet amning

  1. Jag helammade min dotter i 6 månader mest för att vi ofta åker till England (min syster bor där) och jag var livrädd att hon skulle bli sjuk samt att amma vid start och landning är ju väldigt bra för öronen. DOCK avskydde jag att amma offentligt! Spelar igen roll att jag specialbeställde ett amningsskynke från USA jag smet ändå in på toaletter, bakom buska och alla möjliga konstiga ställen? Hemma var det inga problem men ute??? Jag var livrädd för att berätta detta för man blir halshuggen bara man nämner att man inte vill amma offentligt! Nästa barn skall jag delamma! Amma hemma och flaska när jag är ute!

    1. Jag känner igen mig så mycket i det du skriver. Men jag tror, för bådas bästa att man ska göra det som känns bekvämast. Barnet känner ju också av din obekvämhet och det är ju ingen rolig känsla. Bättre att båda är nöjda och glada och äter på det vis som känns bäst. Jag pumpade alltid en flaska mjölk så jag hade en måltid med mig ut, men stannar jag ute längre blir det ju besvärligt..

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *