Min kärlekshistoria

Min kärlekshistoria

Jag får ganska ofta frågan om hur Ivo och jag träffades. Jag kan förstå att det kanske kan vara lite förvirrande hur jag hittade en bulgar – särskilt när jag aldrig ens varit i Bulgarien tidigare. Tänkte därför berätta min kärlekshistoria (haha, om man ens kan kalla det så…..) för er, here we go:

Året var 2009, jag hade precis tagit studenten och visste inte vad jag skulle göra med mitt liv. Jag ville plugga vidare till revisor men inte på en gång, tänkte ta ett eller några sabbatsår innan jag gav mig på pluggandet igen. Av en slump såg jag att Katharina Offel sökte ny personal i en annons på Bukefalos. Så jag slängde iväg ett mejl mest bara för skojs skull.

Kommer fortfarande ihåg dagen när Ida, en tjej (som nu även är en av mina allra bästa vänner) som jobbade där, ringde upp mig och frågade om jag kunde komma. Mindre än en vecka senare landade jag på Kölns flygplats för att börja arbeta som groom hos Kathi. Där stannade jag till våren 2010.

Kathis stall låg i ett väldigt hästtätt område och alla hästmänniskor umgicks lite då och då, middagar, fester och på tävling. Ivo hyrde boxar i ett stall bara 5 minuter från där jag jobbade (han bodde alltså då också i Tyskland) och han var ju en av “hästmänniskorna” man mötte ibland.

Det var typ den kontakten han och jag hade innan jag flyttade hem till Sverige igen, vi sågs ibland, sa hej men det var det.

Samma sommar, 2010 åkte jag tillbaka till Tyskland för att hjälpa goda vänner med deras hästar. Mannen i familjen var hovslagare och när jag hade tid över följde jag med honom på hans jobb för att lära mig. Han är enligt mig väldigt duktig och jag sög i mig all information jag kunde. Vi åkte ofta till Ivos stall då han skodde alla hästar i de stallet. Ivo sa aldrig någonting, gick mest runt med blicken i golvet eller red. Jag kommer ihåg att jag tyckte han verkade skitdryg och tråkig. Jag tittade lite när han red dock och blev imponerad direkt, han hade en känsla på hästryggen som man inte ser ofta.

Sedan flyttade jag till Sverige igen och jag beslutade att min “hästjobb-tid” var över. Jag skaffade jobb, en egen häst och letade lägenhet. Plötsligt, i början av sommaren 2011 fick jag ett meddelande på Facebook från Ivo där det stod typ “Hej, kan du jobba hos mig i sommar? Behöver hjälp på tävlingar..”. Jag hade liksom aldrig ens pratat med människan och blev ganska chockad över förfrågan. Trodde inte ens han visste att jag fanns.

Jag tackade nej till hans erbjudande. Förklarade att jag bara hade 4 veckors semester från jobbet och att det nog inte skulle bli mycket till hjälp. Fick ett svar tillbaka någon dag senare; “Fråga om du kan få 2 veckor extra, det är bara då jag behöver hjälp”. Ehhhh, nej, tänkte jag men frågade på jobbet bara för skojs skull. Det gick bra med extra semester och jag funderade en gång till på Ivos förslag. Eftersom Ivo bodde i området jag jobbat i så tänkte jag att jag kan ju hinna träffa alla mina vänner där också under sommaren om jag åker tillbaka. Så jag tackade ja.

Ivo är inte världens mest sociala människa så det var väldigt stelt när jag kom dit. Vi åkte på tävling bara några timmar efter jag landat och den lastbilsresan är den längsta i mitt liv, haha. Knäpptyst hela vägen, 8 timmar. Jag undrade många gånger vad jag gett mig in på. Men sedan på kvällen när vi båda hade slappnat av efter några öl så började vi faktiskt prata. Och sedan han öppnade munnen så var han inte så jäkla tråkig längre. Det gick faktiskt väldigt fort att börja tycka om honom väldigt mycket.

Efter de 6 veckorna hos Ivo åkte jag hem och tillbaka till mitt riktiga jobb. Fick ett sms från Ivo som undrade när jag skulle komma tillbaka och i det ögonblicket förstod jag att jag var tvungen att släppa allt hemma i Sverige och flytta till Ivo. Sagt och gjort. Jag sa upp mig från jobbet, lånade ut hästen och flyttade till Tyskland (som vi då bodde i några år efter). Så sedan oktober 2011 har jag officiellt bott utomlands helt enkelt.

Jag hade aldrig trott att det skulle sluta såhär första gången jag mötte Ivo men jag är glad att det blev som det blev. Jag har världens finaste familj och ett liv jag trivs väldigt bra med <3

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *